|
 Marktelemateriel på
Militärflygplats
Större bild
TMR-8
Manöverapparat till FMR-5
PN-521
Talfyr i transportabel hydda
PN-67
PV-30
TILS-fyr på F17 |
Under flygstyrelsens ledning utvecklades under första hälften av
1930-talet
sambandstjänsten inom flygvapnet.
1936-1945
Med leveranserna av
bombflygplanen B3
inleddes en ny
era inom flygelektroniken - avioniken. Dessa flygplan var alla utrustade
med en tillförlitlig
flygradiostation
FR-1 för LV och KV. Dessutom utrustade med
flygradiopejl för
långvåg FRP-1. Andra flygplanstyper levererades med motsvarande
avionik,
J9 och
B5 hade båda den nya
svensktillverkade
Flygradion FR-2 och
flygradiopejlen
FRP-2.
Parallellt med denna utveckling installerades på flygflottiljerna
markradiosändare FMR-1 och senare
FMR-4.
Transportabla mottagar-sändarfordon
TMR-8 började levereras 1940 och
senare 1944 kom TMR-9 till förband. Vidare började under 1940-talet långvågsfyrar upprättas, dels som generella navigeringsfyrar, dels som
stöd vid landning som angörings- och sättfyrar
LRF-1.
Dessa markutrustningar kom att utnyttjas av många andra flygplanstyper
fram till 1960-talet
1945 Tidigare var man inom flygvapnet inriktad på
kortvågsutrustningar för flygradiotrafik.
När de allierades erfarenheter av
VHF-utrustningar blev kända ändrades detta.
De i februari 1945 beställda
J26 Mustang var
utrustade med en VHF sändtagare SCR-522,
FR-7 med frekvensområdet
100...156 MHz. Mustangerna började levereras redan i april 1945 och
tvingade fram en mycket snabb övergång till detta nya frekvensområde.
Detta var möjligt genom att SCR-522 kunde köpas som surplus, till ett
fördelaktigt pris, i mycket stora antal. Genom en snabb framtagning av
en nätmatad strömförsörjningsenhet och ny manöverenhet kunde denna
flygradio installeras på marken som
FMR-5.
Övergången till VHF medförde en stor förändring för trafikledarna genom
denna pålitliga förbindelse direkt mellan flygförare och
trafikledning. Dessutom tillkom UK/VHF-pejlarna FMRP-5 som ett nytt
betydelsefullt verktyg i TL-tornen, senare följt av automatpejlen
FMRP-6
m fl.
1948 kom nästa stora förändring i samverkande system mellan mark
och flygplan. Nattjaktflygplanen
J30 Mosquito levererades bland annat med ett
radarnavigeringssystem
PN-53 som samverkade med de helt nya
markutrustningarna:
·
Radarfyren Eureka,
PN51/F och
·
Landningsfyren BABS,
Beam Approach
Beacon System
Detta system, PN53 och markfyrarna, möjliggjorde
navigering och säkra landningar i mörker och vid dålig sikt, en nödvändighet
för ett nattjaktförband.
1949 Alla befintliga
TMR-8 och TMR-9 utrustas med två FMR-5 för kommunikation på VHF-bandet
1950-55 PN-51/F installeras på vissa flottiljer förutom F1 för
att möjliggöra ombasering av J30 förband.
Väderradar PS-29
installeras vid F7, F9, F10, F13, F15, F17 och F21 för att få erfarenhet av radar som
hjälpmedel för flottiljernas väderavdelning.
RK-01 med
avsevärt högre uteffekt börjar ersätta FMR-5.
Talfyren 301 installeras på alla flottiljer. Denna unika radiofyr,
utvecklad av AGA, lämnade med en inspelad röst, riktningen till fyrens
uppställningsplats direkt i flygradion utan extra utrustning i
flygplanet.
1955-60
PN-50/A, flygvapnets nya navigerings- och landningsradar infördes
först i jaktlansen A32A.
Snabbt följt av J34,
J29C, m fl. Detta medförde
markinstallationer på alla flottiljer av
navigeringsfyren PN-60 och
landningsfyren
PN-52 som motsvarade BABS på F1.
Landningsradarn
CE-71 installeras på F1 för att få erfarenhet av
PAR, Precision Approach Radar.
FMR-7 en mångkanalig VHF utrustning installeras på alla flottiljer. Den första elektroniska molnhöjdmätaren, TNR 2 tillverkad i Frankrike, installeras vid F4, F5 och F18
1960-65 Landningsradar
PN-67 installeras på alla flottiljer för att höja
säkerheten vid landning i dålig sikt. PN-67 gav TL möjlighet att ”prata
ner” ett flygplan med mycket god precision så kallad PAR-landning
Väderradar
PV-30 installeras på alla flottiljer. Ersätter PS-29 som visat
värdet av radar för tillförlitligare väderprognoser.
Med J35D införs
PN-59 systemet som
var en vidareutveckling av PN-50. Navigerings- och landningsfyrarna
anpassas genom modifiering och byter beteckning.
PN51 blir PN-513,
PN60 bli PN-601
och PN-52 blir
PN-521.
De första flygsimulatorerna för fpl35
börjar levereras.
1965-70
RK-02 börjar tillföras förbanden.
1970-75 Landningsfyren
PN-521/R ersätts av
PN-55/F.
TILS, Tactical Instrument Landing System, flygvapnets nya
instrumentlandningssystem införs med
AJ37
AJ37 simulatorer börjar levereras. Först ut F7
Molnhöjdmätare baserad på laserljus utvecklad och tillverkad och av FOA och ASEA tillförs de flesta förband och baser
1975-80 Installeras markradiosystem
FYL (Flygtrafikledning) med bland annat RK-11 för AM-kommunikation på UHF-bandet.
Flygsimulatorer till jaktviggen JA37 börjar levereras till
F13, F4,
F21 och F17
Skrivet av: Stig Hertze
Senast uppdaterad: 2022-06-22
|
