Tidslinje för Marktele 1940 - 1990

Flygvapnets marktelesystem har under denna period haft en mycket stark teknisk utveckling som väckt internationell uppmärksamhet.
Flygstridskrafternas ökade prestanda i hastighet, täckningsområde, vapenverkan etc. har inneburit växande krav på ledningssystemen.
Digitaltekniken har medgett sekundsnabb stridsledning från målidentifiering med radar till startorder och ledning av jaktflyget med stridledningssystem.

Utvecklingen har även stärkts av att systemen i allt väsentligt varit kontinuerligt i operativ drift. Detta har bland annat medfört utveckling av drift- och underhållsorganisation samt av system för planering, övervakning och administration av systemen.

Tidslinjen innehåller länkar till notiser om utrustningar och system.

Senast uppdaterad 2025-03-04
 

Försvarets Trådnäts utveckling under åren 1946 till 1986 beskrivs i en separat tidslinje.

1940-1949

Under slutet av andra världskriget framstod behovet av ny luftbevakning, stridsledning, flygbaser och stödsystem som mycket stort.
Den optiska luftbevakningen förs över från Armén till Flygvapnet.
Ett antal flygflottiljer byggs ut och beslut tas om att införa stridsledningssystemet STRIL 50.
1944 anskaffas den första moderna radarn från England, de första radiolänkförbindelserna installeras och den första VHF-radiostationen anskaffas.
Luftbevakningscentraler (LGC) och Jaktcentraler (Jc) byggs ut med utrustningar som specificeras och utvecklas av försvaret. Bl.a. manuella telefonväxlar och terminalutrustningar för lokal-, terminal- och transitförmedling av trafik.
 

Radiostation Tmr-9

• Under 1942 beställdes Fmr-IV (Fmr-4) med leveransstart 1943. Fmr-IV var avsedd för flygtrafikledning med samband mark - flyg. Den användes även för att överföra signalmeddelanden mellan flottiljerna inbördes samt tjänstemeddelanden till och från CFV.

• De första bilburna radiostationerna Tmr IX (Tmr-9) levereras från SRA. Erfarenheter från Tmr-8 (Tmr VIII), rapporter från utlandet, den tekniska utvecklingen samt den egna operativa verksamheten ledde till projektering av en modernare bilburen radiostation.

Ekoradio ER IIIB

• Ekoradio ER IIIB  Flygvapnets första radarstation anskaffas. Stationen var konstruerad av MARCONI i England. Radarn  var byggd för fältmässigt bruk med ihopvikbart tält. Den var konstruerad för att vara lätt att använda, transportera, upprätta och demontera.

Tmrp-3

• Transportabel pejl Tmrp-III (Tmrp-3)  En transportabel markradiopejlstation främst avsett att ingå i Tmr-IX. 

Radiostation Fmr-5/l

1946

• Radiostation Fmr-5 köps in som ”surplus”. Denna grundtyp av radio anskaffades för såväl flyg- som markbruk i ett mycket stort antal stationer. Flygplansversionen benämndes Flygradio Fr-7. Fmr-5 var ett stort tekniskt lyft för flygvapnet och radiostationerna fanns kvar en tid in på 60-talet.

• Fmrp-5 I samband med att de första Mustangerna landade på F16 våren 1945 aktualiserades behovet av pejlutrustning för det helt nya frekvensområdet, 100 till 150 MHz, då betecknat UK-frekvensområdet

• Tmrp-5 CVA vidareutvecklade och tillverkade Hjulin-pejlen i flygvapnet till Tmrp-5. Pejlarna utnyttjade Fmr-5 sändtagare som mottagare

• Stril 50 blev benämningen på det nya stridslednings- och luftbevakningssystem för luftförsvaret som började byggas ut i Sverige i slutet på 1940-talet.
  Det var en kraftfull infrastruktursatsning som tog över tio år att genomföra.

1947

• Trådförbindelser för luftbevakning framförs i allmänna telenätet. Läs mer om trådnätets utveckling 1946-1986.

• För att underlätta landningsmöjligheterna vid dålig sikt installerades på en del flottiljer Landningsradiofyren LRF-1

Radarstation PJ-21

1948

• Radiolänk RL-01 anskaffas från Motorola för förbindelsen Ls-Lgc samt även för förbindelsen Lgc-Lfc. Det blev flygvapnets första radiolänkutrustning.

• Luftbevakningen överförs till Flygvapnet.

• Ledningscentral AN/TTQ anskaffas som surplus för utprovning. Den var fältmässigt och robust uppbyggd med hjälp av bland annat utrustningens transportlådor.

• Radarstation PJ-21 beställs. En transportabel jaktstridsledningsstation som även användes för luftbevakning och säkerhetstjänst inom flygvapnet.

 
Övning med AN/TTQ i
F13 gymnastiksal 1949

1949

• Navigeringsfyr PN-51/F levereras. En navigeringsfyr med hög uteffekt och lång räckvidd. PN-51/F inköptes från England. Fyren som var tillverkad av MURPHY (ett dotterbolag till Philips) var rörbestyckad och hade hög uteffekt. PN-51/F installeras på vissa flottiljer förutom F1 för att möjliggöra ombasering av J30 förband.

1950-1959

Under denna period byggs Stridsledningssystem Stril-50 ut och beslut tas om att införa ett nytt modernt system, Stril-60. Valet stod mellan den beprövade analoga tekniken eller den nya och oprövade digital-tekniken. Valet föll på det senare som blev en stor internationell framgång.
Beslut tas om att bygga 70 flygbaser av typ Bas-60.
En mängd radarstationer med ledningscentraler anskaffas och installeras.
Mot bakgrund av ökade krav på snabba, flexibla och säkra telesamband, allt under en ökande hotbild, tas beslut om att bygga ett landsomfattande radiolänknät som även påbörjas under perioden.
Trådfjärrskriftnätet med manuell förmedling byggs upp.
 

PS-141/R i PJ-21
 

Kpl-bil

1950

• Utbyggnaden av Försvarets Fasta RadioLänknät FFRL startar. En första etapp bestående av ett provnät realiserades i form av ett huvudstråk Stockholm - Norrköping, innefattande tre framtida noder och en relästation och med anslutningar till respektive Lfc i berörda sektorer.

• Radarstation PJ-21 levereras. Under senare delen av 1940-talet påbörjades den organisatoriska uppbyggnaden av samordnad stridsledning och luftbevakning inom flygvapnet. För detta ändamål krävdes nya och i prestationsavseende mera avancerade radarstationer.

• Radiostation RK-01  En komplett mångkanals radioutrustning för telefoni (A3) och telegrafi (A2) på fasta frekvenser inom området 100-156 Mp/s. Speciellt utvecklad för flygplatser.

• Lfc/Lgc m/50 börjar byggas. Trådförbindelser förhyrs av Televerket. Läs mer om trådnätets utveckling 1946-1986.

• Tmr-X (Tmr-10) Terränggående mobil radiostation  levereras från SRA. Tmr-X levererades i ett antal av 10 st fordon. Fordonen tillfördes flygflottiljernas sambandssektion för samverkan mellan flygvapnet och armén.

• KPL-bil Under slutet av 40-talet uppstod ett behov av att på ett bättre sätt kunna utföra flygtrafikledning vid krigsflygplatserna än från de då nyttjade Tmr-IX bilarna.

• Markradiopejl Fmrp-7 Denna radiopejl fanns i två utföranden dels för montering i en kommandoplatsbil, KPL-bil, dels för fast montage. Genom att pejlantennen manövrerades manuellt kom den att kallas handpejl.

Spaningsradar PS-16/F

Spaningsradarstation PS-41/T

1951

• Radiolänk RLX-11, RLX-12, RLX-13 och RLX-51 anskaffas  för prov och försök i ett provnät till Försvarets Fasta Radiolänknät på m- och dm- våglängd. Tillverkare var GEC, Siemens och STC.

• Radiolänk RL-61 anskaffas från Decca. Användes för överföring av information från en spanings- eller höjdradarstation till en långt avlägsen punkt.

• Multiplexutrustning TMX-11 från GEC anskaffas  för prov och försök.

• Spaningsradar PS-16/F levereras. PS-16 var, med avseende på sin långa räckvidd, avsedd att bli flygvapnets första storradar. Den var även flygvapnets första fortifikatoriskt skyddade radaranläggning.

• Spaningsradar PS-41/T kommer till Sverige. När Flygvapnet under den senare delen av 1940-talet började bygga upp sin luftbevakning och därmed anskaffade de första radarstationerna behövde man en mindre och lättflyttad station, främst för lågspaning.
  PS-41/T tjänstgjorde även i Kongo under Kongokrisen på 1960-talet

• Effektförstärkare 201 beställs. För att öka räckvidden för Radiostation RK-01 fick Standard Radiofabrik (SRF) i uppdrag från KFF att utveckla och tillverka ett effektsteg som fick benämningen Effektförstärkare 201.

Talfyr 301

• Talfyren 301 installeras på alla flottiljer. Denna unika radiofyr, utvecklad av AGA, lämnade med en inspelad röst, riktningen till fyrens uppställningsplats direkt i flygradion utan extra utrustning i flygplanet.

Radiolänk RL-02

• Radiolänk RL-02 tillverkad av Standard Radio och Telefon (SRT) införs. RL-02 var en FM-utrustning för överföring av en talkanal inom frekvensområde 163-166 MHz och 171-174 MHz.

FFRL Principuppbyggnad

1954

• Försvarets Fasta Radiolänknät utökas till ett landsomfattande försvarsgemensamt radiolänknät. På uppdrag av försvarsstaben genomfördes 1954 en utredning och planering av ett försvarsgemensamt landsomfattande nät för hela totalförsvaret kallad Plan 54. Planen godtogs av CFV och försvarsstaben och ledde till beslut att nätet skulle förverkligas inom en 15-årsperiod.

• Multiplex TM-1 anskaffas från Philips. En moduleringsutrustning för sexton telefonkanaler.

 
Radiostation Fmr-7

1955

• Radiostation Fmr-7 beställs. Den stora anskaffningen av militära flygplan under 50-talet, utbyggnaden av Lfc m/50 samt projektering av Stril-60 och Bas-60 medförde att behovet av radiokanaler för radiosamband mark - flyg ökade markant.

• Landningsradarn CE-71 En enkel radaranläggning avsedd för inflygnings- och landningshjälp vid flygplatser med lägre trafikintensitet. Anskaffades av flygvapnet i endast ett exemplar och tilldelades F1 i Västerås. Radarn bemannades av specialutbildade flygnavigatörer

• Kommandoplatsbil KPL beställs. Under början av 50-talet uppstod ett behov av att på ett bättre sätt kunna utföra flygtrafikledning vid krigsflygplatserna än från de då nyttjade Tmr-IX bilarna.

Radiolänk RL-41


Radarstation PS-08


Radarfyr PN-521/R

1956

• Radiolänk RL-14 anskaffas från SRA. RL-14 var en av de första reguljära radiolänkarna som anskaffades för anslutning av abonnenter till Försvarets Fasta Radiolänknät. Utrustningen var rörbestyckad och var den enda länk som låg i band 1, 280-330 MHz

• Radiolänk RL-41 anskaffas från Siemens. RL-41 användes för radiolänkförbindelser med pulsfasmodulering inom frekvensområdet 1700 till 2300 MHz. Användes i huvudstråk och för anslutning av större abonnentanläggningar t.ex. mellan Lfc m/50 och radiolänkutpunkt.

• Multiplex TM-3 anskaffas från Siemens. TM-3 ingick i det tidiga provnätet för radiolänk som realiserades i mitten av 1950-talet i form av ett huvudstråk Stockholm- Norrköping.

• Multiplex TM-4 anskaffas från Siemens. TM-4 var den första mutiplexutrustningen som tillsammans med RL-41 gav den kapacitet på 60 kanaler som var dimensionerande för stomnätet i Försvarets Fasta Radiolänknät

• Radarstation PS-08 beställs. PS-08 var flygvapnets första egentliga storradar. Med storradar avses här i första hand stationens höga uteffekt (2,5 MW) och dess långa räckvidd (>400 km). Stationen hade en antenn av imponerande dimensioner med en reflektoryta på ca 170 m².

• Navigeringsfyr PN-60/F och PN-601/F anskaffas. PN-60/F fick efter modifieringen beteckningen PN-601/F och torde vara ett av de första elektroniksystem som tillfördes det Svenska försvaret som innehöll så kallade ”Logiska kretsar”.

• Radarfyr PN-521/R levereras. När Flygplan 35 Draken kom ut på förband i början på 60-talet var det utrustat med en modernare variant av navigeringsutrustning med beteckningen PN-59. Detta medförde att alla PN-52/R stationer kompletterades med elektronik motsvarande PN-59 så att även Draken kunde betjänas. PN-52/R fick efter modifieringen beteckningen PN-521/R.

• 1956 års radioplan fastställs. Radioplanen låg till grund för den förestående utbyggnaden av Flygvapnets radioorganisation vad avsåg KV och LV.

 
Radiosändare Fmr-10

1957

• Utveckling av Radiostation RT-02. Under tidigt 50-tal uppkom planer om att skaffa utrustning för att störa det sovjetiska navigationssystemet Shayka

• Utveckling av Flygvapnets Styrdatasystem. Styrdatasystemets uppbyggnad med digital information direkt från stridsledningscentral till flygplanet var en revolutionerande förbättring för ledningssystemet.

• Radiosändare Fmr-10 beställs från Rohde & Schwarz. De första sändarna anslöts till Lfc m/50 för talsamband mellan mark och flygplan. Den höga uteffekten var avsedd att överbrygga förväntad fientlig störsändning.

• Multiplex TM-2A anskaffas från Pintch/Telefunken. TM-2A var huvudsakligen avsedd för användning tillsammans med radiolänkutrustningar. Genom tillsats av ett ledningskorrektionsnät kunde den emellertid även användas för 4-trådsdrift på kabel.

• Radarstation PS-47/F anskaffas. I flygvapnet fanns den i endast ett exemplar och installerades i slutet av 50-talet på en anläggning i Bälinge strax utanför Luleå. Stationen användes där som komplement till PS-16.

Bas-60

Radiostation Fmr-12B

1958

• Beslut om att bygga 70 nya flygbaser, Bas-60.

  Ett nytt hot hade kommit fram, nämligen kärnvapenhotet.

  Viktiga centraler måste skyddas och flygplanen måste spridas ut över större ytor vid flygbaserna.

• Beställning av automatisk målföljning för Stril 59. SRT fick 1958 beställning på ett digitalt, automatiskt målföljningssystem samt på en styrdatautrustning som överförde målinformationen digitalt till jaktflygplanet för presentation på dess instrument.

• Beställning av ny Basradio Fmr-12. Under 50-talet konstaterades att ett radionät för det interna sambandet för det planerade Bas-60 behövdes. Det skulle vara ett radiosystem för flygbasens interna samband med en basstation i KC och fordonsinstallerade och bärbara radiostationer.

• Radarhöjdmätare PH-12/F anskaffas. PH-12 var en engelsk radar tillverkad av Marconi Wireless Telegraph med en svensktillverkad nick- och vridanordning.
  PH-12 anskaffades endast i fyra exemplar, samtliga placerade på PS-08-anläggningar.

Radiostation Fmr-13

PS-29/F Antenn

• Radiostation Fmr-13 beställs från Rohde & Schwarz Behov av att kunna kommunicera med flygplan på frekvensområdet UHF blev viktigt under slutet av 1950 talet. Ur flygsäkerhetssynpunkt fanns ett behov av att kommunicera med flyg från grannländerna med bland annat uppgifter om väder, position samt vid situationer där nödlandning kunde befaras.

• Beställning av prototyp till  Flygradiostation Fr-16. Fr-16 ingick som reservradio tillsammans med Fr-17 och Frm-15 systemet i Flygplan 35F.

• Väderradar PS-29/F anskaffas. PS-29/F eller APS-15 som den hette från början var en flygburen spaningsradar från andra världskriget som arbetade på X-bandet. Stationen inköptes i ett femtiotal exemplar från militära surpluslager i Europa.

• Signalomformare 1425 Hz beställs vid LME. Trådförbindelserna i Televerkets nät moderniserades mer och mer i och med automatiseringen. Detta omöjliggjorde signalering med befintligt system på förstärkta förbindelser. Försvaret tvingades införa tonsignalering. Denna skedde med inombandssignal i Signalomformare 1425 Hz.

• Fjärrskriftsmaskiner 503, 506 med remssändare anskaffas från Siemens

• Automatisk fjärrskriftsförmedling för fred och krig anskaffas från Philips i Holland

• Ra-151. För BAS-60 skulle armén upprätta och bemanna basförsvaret för vars samband flygvapnet under 1959 beställde 1 200 radiostationer Ra-151. Radiostation Ra-151 var en bärbar VHF-station, av samma typ som arméns Ra-150, för telefoniförbindelse över korta avstånd. Stationen var frekvensmodulerad och innehöll fyra radiokanaler för samtrafik med flygvapnets då nya basradio Fmr-12 A, Fmr-12 B och Tmr-12.

1960-1969

Införandet av Stril-60 och Bas-60 pågår i hög takt och systemen tas i operativ drift. Baserna byggs ut med omfattande kabelnät. Anskaffning görs av ledningssystem för elva radargruppcentraler (RRGC/F).
Radarstationerna PS-66 och PS-15 anskaffas och tillförs Stril-60.
Ett stort antal radiolänk och multiplexutrustningar samt multiplexsystem av FDM-typ anskaffas och installeras.
Telenätet börjar automatiseras med datorstyrda växlar.
Datatransmission dator-dator och styrdata införs.
OPUS anskaffas för den optiska luftbevakningen .
Startorder för flygplan i "högsta" byggs ut.
Radiostation Fmr-16 på VHF-bandet utvecklas av AGA och blir flygvapnets första heltransistoriserade markradiostation.
Det landsomfattande Luftoperativa radionätet (LOPRA) byggs ut och tas i operativ drift.
System för fjärrövervakning (FÖ) av Försvarets Fasta RadioLänknät och PS-15 tas fram. Tekniken blir grunden för ett generellt koncept för driftövervakning, vidareutvecklat under kommande decennier och tillämpat för flera typer av markteleobjekt.
 

Troposcatterlänk RL-71

PN-67/T

TLF-kärra

Installation i plasthyddor vid CVA
 

1960

• Scatterlänk RL-71 anskaffas från Westinghouse, Canada. Den ursprungliga planeringen av FFRL stomnät innehöll parallella nord-syd-gående stråk i stomnätet för att erhålla nödvändig redundans. För att minska framför allt de fortifikatoriska kostnaderna för relästationer, beslutades att ett av stråken från mellersta delen av landet (Östersund) till övre Norrland skulle byggas med troposcatterlänkar.

• Nya fjärrskriftsmaskiner anskaffas. Leverans från Siemens. Leveranskontroller sker av CVA

• Leverans och installation av signalomformarutrustning 1425 Hz från LM Ericsson på alla objekt inom luftbevakning, STRIL och FYL. Leveranskontroll, installation och driftsättning utförs av CVA.

• Markradiopejl Fmrp 6  Användes för att från marken pejla in flygplan som sände inom frekvensområdet 102,24 – 147,51 MHz. Mottagaren var en modifierad flygradiomottagare Fr-12.

• Landningsradar PN-67 Stationen arbetade dels som rundspanande övervakningsradar (ASR-funktion) och dels som sektorsökande precisionsradar (PAR-funktion) för ledning av flygplan under inflygning

• TLF-kärra 813 MT + 814 MT. TLF står för "Trafikledare i fält" och togs fram för Bas-90.

• Tmr-13/14. Tmr-13 innehöll radiomottagare och en manöverplats. Tmr-14 blev den permanenta sändarplatsen på Bas-60

• Plasthyddor. Materielskydd av plast börjar tillverkas i stor omfattning.

Radiolänk RL-21C

RL-81 Stativ

Landningsradar PN-67/T
 

1961

• SRT fick beställning på databehandlingsutrustning för 13 st radargruppcentraler RRGC/F vilket senare reducerades till 8 st. Databehandlingsutrustningen fick beteckningen DBU 205 och bestod av datorer för målföljning, höjdmätning och stridsledning samt utrustningar för presentation och inmatning av data vid operatörsplatser för motsvarande taktiska funktioner.

• Beställning av TLF-kärror

• Radiolänk RL-21A, B och C anskaffades i stort antal för fast installation som anslutningslänk i Försvarets Fasta Radiolänknät FFRL.

• Under 1960-talet byggdes stomnätet i Försvarets Fasta Radiolänknät (FFRL) ut med Radiolänkutrustning RL-81, en helt rörbestyckad utrustning på 7 GHz bandet, som levererades av Selenia i Italien. RL-81 kom att utgöra stommen i FFRL och senare FTN (Försvarets Telenät) under 30 år.

• Multiplex TM-6 anskaffas från LM Ericsson. TM-6 ingick i det tidiga troposcatterstråket tillsammans med RL-71 och kom att bli en hörnsten i den tidiga stomnätsutbyggnaden

• Landningsradar PN-67 installeras på alla flottiljer för att höja säkerheten vid landning i dålig sikt. PN-67 gav TL möjlighet att ”prata ner” ett flygplan med mycket god precision, så kallad PAR-landning

• Väderradar PV-30 installeras på alla flottiljer. Ersätter PS-29 som visat värdet av radar för tillförlitligare väderprognoser.

• Effektförstärkare 202 beställs. Effektförstärkare 202 användes som linjärt slutsteg för sändarna Fmr-7 och RK-02 inom frekvensområdet 100-156 MHz för att höja deras uteffekter från 50W till 2000W och göra radiosambandet mer störtåligt.

• Radiosändare Fmr-11 för RAFAX-nätet  tas i operativ drift i Ölme, Värmland.

Radarstation PS-65

RK-02 Kontrollenhet S

Radiostation Tmr-16

1962

• Videomultiplexutrustning TM-8 och Bäringsmultiplexutrustning TM-9 anskaffas från Raytheon, USA för överföring av radarbilder. TM-8 tillåter överföring av två videokanaler och en smalbandig bäringskanal. TM-9 överför vridningsinformation från en radarstation till PPI.

• Höjdmätare PH-40/F anskaffas. PH-40/F är en nickande höjdmätare som ingår i Strilsystemet. Höjdmätaren fjärrstyrs av en transmissionsutrustning.

• Radarstation PS-65/F anskaffas. PS-65/F var ett komplement till PS-08-kedjan i Sydsverige där den gav strilsystemet ökad uthållighet medan den i övriga Sverige blev huvudstrilradar.

• Radiostation RK-02 börjar levereras. Behovet av markradio ökade i samband med projekteringen av Stril-60 och Bas-60.

1963

• Multiplexutrustning TM-7 anskaffas från LM Ericsson. Radarbilder från radarstationerna PS-08, PS-15, PS-65, PS-66 och PS-810 överfördes analogt med hjälp av TM-7 och bredbandslänk till radargruppcentral RGC och luftförsvarscentral LFC.

• Signalstationsvagn för flygbaser anskaffas och installeras.

• Rapritelefonsystemet MRX-16, även kallad rapri-telefonutrustning,  konstruerades speciellt för Luftoperativa radionätet, (LOPRA), ett signalnät huvudsakligen avsett för för väderdistribution till flygförbanden via fjärrskrift. En fjärrskriftskanalen (50 Baud) inlagras i telefonkanalen med telegrafiinlagringsterminal (VT2F) i vardera förbindelseänden.

• Radiostation TMR-16 beställs. Tmr-16 var en utrustning som skulle användas av trafikledare fält (TLF) vid Bas-60 och vara placerad i nyframtagna TFL-kärror för radiosamband med flygplan och för trådsamband med kommandocentral (KC).

 

TM-10B

Luftförsvarscentral

Fmrp-8

1964

• Radiolänk RL-42A anskaffas från Selenia Italien för anslutning av abonnenter till försvarets fasta radiolänknät, t ex flygbaser, eller i regionala nät såsom det luftoperativa nätet, strilnätet m fl. Anskaffas även i varianterna B och C.

• Datatransmissionsutrustning T1F och T1G levereras från SRT. T1F används bl.a. till överföring av peksymbol och smalbandsradarbild från RGC och radarstation. T1G ingår i styrdatasystemet. Överföring av data med 1200 Baud resp. 1500 Baud på analog förbindelse med frekvensskift.

• Det första av två Lfc/m60 tas i operativ drift och utrustades av engelska företaget Marconi. I ett LFC typ 1 fanns ett antal taktiska funktioner där Jaktledaren JAL var högsta ansvarig.

• Datamux TM-10 anskaffas från Selenia Italien. Från obemannade anläggningar i Försvarets Fasta Radiolänknät, FFRL, överfördes larmsignaler från relästationer till knutstationer i FFRL. Presentation skedde på glimlamptablå. TM-10 fanns i versionerna A och B.

• Fem Radarstationer PS-66 beställs från Compagnie Francaise Thomson Huston i Frankrike. Stationerna driftsätts 1970-1972.

• Fmr-14 Kortvågssändare med 10 kW uteffekt för fjärrskrifts-, morsetelegrafi- och telefonitrafik i LOPRA tas i operativ drift

• Markradiopejl FMRP-8   Avsedd som självständigt hjälpmedel för trafikledning på flygbaser. Denna automatiska markradiopejl använder sig av dopplerprincipen för bäringsbestämning

 
Tonsvarare, Telefon 386 och datasändare för OPUS

1965

• Radarhöjdmätare PH-39/F anskaffas. En "volymetrisk radar" som omedelbart gav läge och höjd för varje eko och som drastiskt ökade kapaciteten jämfört med tidigare system.

• LF-överdrag för telefonförbindelser införs.

• Telefon 386 anskaffas från SATT

• Tonsvarare införs på ls-förbindelser.

• Provsystem för Fjärrövervakning av Försvarets Fasta RadioLänknät anskaffas

Lågspaningsradar PS-15/F

Radiostation Fmr-16

Radiostation Tmr-17

1966

• Radiolänk RL-22 anskaffas från Telettra, Italien

• Datamuxarna  TM-11A, TM-11B, TM-11C och TM-11E anskaffas från Magnetic AB

• Multiplex TM-12 anskaffas från Philips

• Multiplex TM-13 anskaffas från SRT

• Leveranskontroll av tontelegrafisystem WT100 från Siemens

• Driftsättning av 6 MHz kabelsystem för radarbildöverföring

• Leveranskontroll av tonsvarare samt utredning om driftstörningar

• Lågspaningsradar PS-15/F anskaffas. En obemannad C-bandsradar som ingick i Stril 60-systemet och användes för lågspaning av flygplan och marina ytfarkoster. Stationen var försvarets första lågspaningsradar och installerad på toppen av en 100 meter hög mast.

• Fjärrövervakningssystem för PS15 anskaffas

• Radiostation Fmr-16 bestod av Flygradio Fr-16 och en inkopplingsenhet och fanns vid samtliga flottiljer och flygbaser. Den arbetade på VHF-bandet 102-156 MHz och var amplitudmodulerad (AM) samt användes för talsamband med flygplan.

• RL-42 levereras från Selenia Italien. En teknisk milstolpe i radiolänkutvecklingen genom införandet av halvledare.

• Tmr-17 Räddningsradio för att avlyssna radiotrafiken mellan flygtrafikledning och pilot och kommunicera med flygplan/helikoptrar i samband med ett haveri t.ex. då man från flygplan kunna dirigeras fram till haveriplatsen och även ha kontakt med havererat flygplan. Installerades i räddningsfordon som ambulanser, bandvagnar, räddningsbilar, räddningsbåtar mm.

 
Telefonsystem 46

1967

• Radiolänk RL-23A anskaffas från SRA

• Startordersystem TFN 46 från SATT driftsätts

Multiplex TM-14

1968

• Multiplex TM-14 anskaffas från SRT

• Telefonväxlar installeras i ledningscentraler och rörliga enheter (telefonstationsvagn).

• Fjärrövervakningssystem för Försvarets Fasta RadioLänknät utvecklas (FÖ-generation 1 )

• Radiostation TMR-16B Under slutet av 1960-talet uppstod ett stort behov hos flygvapnet att ta fram en ny transportabel markradio för samband med flygplan för mål och märke, utbildning samt till andra ändamål.

• Radiosändare Fmr-15 för RAFAX-nätet tas i operativ drift i Sala, Västmanland.

Fyl-radar PS-810/F

1969

• Radiolänk RL-43A, B och C anskaffas från Lenkurt, Canada

• Multiplex TM-16 anskaffas från LM Ericsson

• Multiplex TM-23 anskaffas från SRT

• Telefonstationsvagn för staber anskaffas

• Telefonväxel AKE-129  börjar införas i Försvarets Telenät

• Radiostation Ra-151 1 200 radiostationer beställdes från SRA. Utseendemässigt helt lik arméns och marinens Ra-150 men hade ett annat frekvensområde.

1970-1979

Strilradaranläggning 860, med radar PS 860, anskaffas som en följd av Luftförsvarsutredning 1967 (LUF 67).
Rörliga indikatorrum (RRGC/T) anskaffas.
Radarstation PS 810 anskaffas för flygtrafikledning.

Inom flygvapnet slås Radiolänk och Trådnätet samman och bildar Försvarets Telenät (FTN). Krav på nya funktioner och tjänster ställs i nätet.

Automatisering av telefontrafiken (ATL) genomförs.

Interfon 70 anskaffas.
Starkt ökat behov av dataöverföring med högre hastigheter uppstår.

PCM-tekniken införs. Digitala abonnentväxlar införs i många funktioner.

Uppbyggnad sker av Miltex, Milfax och MILPAK.

För Stril 60 anskaffas flygvapnets första markradio på UHF-bandet Fmr-18.

Ett nytt komplett markradiosystem, med bl.a. Radiostation RK-03, för flygtrafikledning vid militära freds- och krigsflygplatser beställs, levereras och installeras

En ny generation fjärrövervakningsutrustningar, med utökad funktionalitet, tas fram för Försvarets Fasta RadioLänknät. Samtidigt blir konceptet tillgängligt för andra markteleobjekt genom FÖ-tjänsten.

 
Spaningsradar PS-66/T

Fmr-18

1970

• Radiostation RK-11 56 radiokanaler beställdes från ITT Fort Wayne, USA för att ingå i det nordiska Svenorda projektet. En enkanalsutrustning med sändare och mottagare på UHF-bandet 220-400 MHz med amplitudmodulering (AM) för talsamband med flygplan. Utrustningen var utvecklad i USA för att bland annat användas i det då pågående Vietnamkriget..

• Radiolänk RL-82 anskaffas från Farinon, USA

• Spaningsradar PS-66/T börjar drifttas. I denna radar kombineras hög effekt med ett månglobsystem som möjliggör automatisk höjdberäkning. Genom avancerad signalbehandling fick man god elektronisk hållfasthet mot störningar. Fem stationer driftsattes fram till 1974.

• Transportabla RL-förband (TpRL) fas fram

• Radiostation Fmr-18 UHF-radio för markmontage uppbyggd med halvledare. För installation i befintliga radioanläggningar. Utrustningen beställdes från Svenska Philips AB (PTAB). Utveckling och tillverkning av en mindre förserie beställdes från Motorola i Scottsdale, USA

• Radiostation 758 Under övningar och inför skarpt läge fanns Lv-batterier utplacerade kring flygbaserna. För att informera luftvärnet om eget flyg var en Lv-oruoff placerad i flygbasens KC-bunker och skötte informationen med Ra-758

 
Radiostation RK-03

1972

• Radiostation RK-03 beställs. För flygtrafikledning vid samtliga militära flygplatser.

• Radiolänk RL-23DE anskaffas från SRA

• Multiplex TM-15 anskaffas från Lenkurt, Canada

• Datamuxen TM-21 anskaffas från Magnetic AB

• Fyl-radar PS-810/F levereras. För kontroll och övervakning av civil och militär flygtrafik inom terminal- och kontrollzoner samt för övervakning av flygtrafiken i berörda luftfartsleder.

 
Radiolänk RL-24

1973

TILS markutrustning

 
Övervakningsutrustningen på en PS-810 anläggning

1974

• Landningsradar TILS anskaffas. Taktiskt Instrumentlandningssystem (Tactical Instrument Landing System)  fpl 37 Viggen. Markplacerad sändarutrustning och flygplansinstallerad mottagare. Identifierar flygplanets läge i höjd och sidled och  presenterar fortlöpande flygplanets position för piloten.

• Smalbandsöverföring av radarbilder införs. Systemet infördes i första hand för att öka strilsystemets flexibilitet och för att möjliggöra överföring av radarbild vid långa överföringsavstånd. Informationen överförs till central som ett datameddelande på talkanaler i befintligt tråd- och radiolänknät i form av ett ”200”-meddelande.

• Fjärrövervakningssystem för PS-810 anskaffas

• Datamuxarna TM-19 och TM-20 anskaffas från Magnetic AB

Markradiosystem FYL

Tmr-20 med nedsänkt antenn

1975

• Telefonväxel ETSS anskaffas från GTE, USA

• UHF radiostation Ra-730 beställs. En markvariant av den mycket lyckade Fr-28. Den 4 juni 1975 beställdes 40 st. radiostationer med separata sändare och mottagare samt 15 st. sändtagare

• Markradiosystem FYL  CFV beslutade att hela det då befintliga radiosystemet för flygtrafikledning skulle bytas ut. Antalet flygplan hade blivit betydligt fler och det behövdes mer trafikledare och radiokanaler. Därför började ett helt nytt system att anskaffas.

• FÖ-Tjänsten Fjärrövervakningssystem enligt Försvarets Fasta RadioLänknät-konceptet erbjuds allmänt.

• Radiostation Tmr-19 anskaffas. En kommersiell fordonsstation från SRA. Kravet var att de skulle kunna kommunicera med basradiosystemet och ha de funktioner som Tmr-12 hade.

• Radiostation Tmr-20  För att komplettera brister i radiotäckningen och för att även kunna nyttjas som autonom styrdatasändare för PS 860/RIR mm togs den transportabel sändaranläggningen Tmr-20 fram. 

 

U-länk-75

1976

• Radiolänk RL-45 anskaffas från Nera, Norge

• Radiolänk RL-46 anskaffas från Farinon, Canada

• Radiolänk RL-83 anskaffas från Farinon, Canada

• FÖ-FFRL blir FÖ-FTN

Radiostation Ra-529 

1977

• Radiostation RA-529 beställs.  Under 70-talets mitt utförde flygstaben en utredning om Flygvapnets materiel för brand- och räddningstjänsten. Där framkom att dess haveri- och räddningsfordon samt radioutrustning var i sådant skick att de var i behov av att snarast ersättas.

1978

• Förmedlingsväxel ETSS från USA införs i FTN

• Funktionsinriktat underhåll införs i Försvarets Fasta RadioLänknät enligt konceptet "U-länk 75"

Telefonväxel GTD-120

1979

• Abonnentväxel GTD 120 från Belgien anskaffas till PS-860

• Taktisk växel AXE 101 anskaffas till RGC

• Abonnentväxel ASD 551 anskaffas till Lfc

• Lösning för regionala övervakningssystem tas fram (G2)

• Första digitala radiolänkstråket driftsätts med RL-44 och TM-24. En teknisk milstolpe i Försvarets Fasta Radiolänk i och med att PCM-tekniken  introduceras.

1980-1990

Den tekniska livslängden på elektroniksystem var kort. Beslut tas om att ersätta samtliga ledningscentraler inom Stril-60 med nya centraler för StrilC-90. Ett stort berednings- och specificeringsarbete startas upp och pågår under hela 80-talet.
Det var också dags att ersätta Bas-60 med Bas-90.

Transmissionen i FTN digitaliseras. För samverkan på gruppkanalnivå mellan FDM- (FasDetektionModulation) och PCM-system (PulsCodeModulering) utvecklas transmultiplexer.

Paketförmedling av datatrafiken utvecklas starkt, såväl beträffande utrustningar som i protokoll.

För Bas 90 anskaffas radioutrustningarna Ra-706,
Ra-530 och Ra-163 och för stridsledning Radiostation Ra-745

Microdatorbestyckade fjärrövervakningsutrustningar och PC-baserade presentationsutrustningar utvecklas och tillförs FÖ-tjänsten. Fler typer av marktelesystem utnyttjar konceptet.
 

 
Spaningsradar PS-860

1980

• Radiostation RA-704 beställs. Radioutrustning som skulle kunna användas för talsamband med enheter ur brandkår och polis vid haveri eller tillbud vid militära flygplatser upplåtna för civil luftfart.

• Manöverutrustning RAME beställs hos AGA

• Spaningsradar PS-860 anskaffas. Denna station är transportabel och grupperas i första hand i skyddade siloanläggningar i berg där mast och antenn snabbt kan sänkas ned. Stationen är flygvapnets första radarstation med elektronisk styrd avsökning i höjdled, medan avsökningen i horisontalplanen sker genom antennrotation.

• Referensradar PV-882/R anskaffas. Radarn köptes i tre exemplar att användas för referensmätningar vid utprovning av PS-870 målföljningssystem. Radarn var en s k ”Beacon” radar som betyder att sändare och mottagare inte arbetade på samma frekvens.

• Paketväxel beställs vid AMNET USA

Radiostation Ra-706

1981

• Radiostation RA-706 beställs. Togs fram för att ersätta radiostation Tmr-16 i TLF-kärror och vid målplatser. Med dess unika uppbyggnad med tre mottagare och en sändare samt anpassning att användas för flygtrafikledning med en operatör kom den även att användas för andra applikationer

 
Sändtagare 162

ÖA1-hyllor

1982

• Radiostation RA-162 beställs hos Svenska Motorola. Avsedd att leda räddningspersonalen vid ett flygplanshaveri på grund av den höga bullernivå samt rök- och värmeutveckling som rådde vid en haveriplats.

1983

• Radiolänk RL-84/73 anskaffas från NEC i Japan

• FÖ-generation 3 utvecklas (ÖA1/ÖT1)

1984

• Radiostation RA-154 beställs. Avsedd att säkra kommunikationen mellan ytbärgare och helikopterbesättning.

• Datorterminal DAT1 tas fram för övervakningscentraler

1985

• Förmedlingsväxel AXT 121 införs i FTN

• Första fiberkabeln i FTN

• Fjärrskriftförmedling MFC anskaffas

• MILTEX införs

• MILPAK går igång

• FÖ-generation 3 byggs ut

Radiostation Ra-530

BID2, hyllversion

Radiomottagare 707

1986

• Radiostation 530 beställs. Ingick i TLF/K som var förkortningen på ”Trafik Ledare Fält Kortbana”. Innehöll två radiostationer, en på VHF-bandet 118-136,975 MHz amplitudmodulerad (AM) för talsamband med flygplan och en på frekvensområdet 150 MHz frekvensmodulerad för talsamband med enheter på marken.

• Centralapparat för Brand/Inbrott/Driftlarm tas fram till FÖ-tjänsten

• Sändtagare 705 beställs. Ersatte Radiostation Fr-16 som i sin markversion ingått i Fmr-16 vid TWR och KC, i Tmr-16 vid TLF och i Tmr-16B som bärbar radio.

• Radiostation Ra-163  Leveranserna av  50 st. radiostationer startass från BFW som senare följdes av ytterligare beställningar till ett totalt antal av 138 enheter. De sista radiostationerna beställdes 1993.

• Radiomottagare 707 beställs. Avsedd att användas i Bascentralerna vid Bas-90 för avlyssning av flygradiotrafik. Utrustningen kom även att användas på andra platser där behov av att lyssna på den militära flygtrafiken fanns.

• Radiolänk RL-03 införs för för kommunikation mot ls-torn.

Spaningsradar PS-870

Väderradar PV 883/EWR

1988

• Spaningsradar PS-870 anskaffas. En ny generation låghöjdsradar som skulle ersätta PS-15 med helt andra skadetålighetskrav och man frångick den utsatta höga masten. PS-870 blev en gemensam station för yt- och låghöjdsspaning.

• Lösning för större regionala övervakningssystem tas fram (G1)

1989

• FÖ-FTN förses med en datorbaserad presentationsutrustning FÖN

• Fjärrövervakning av markteleanläggningar, exkl FTN, samlas i gemensamma system

1990

• Väderradar PV-883 anskaffas. Under början av 80-talet bestämdes att prov och försök skulle genomföras med C-bandsradar syftande till att få ett rikstäckande väderradarnät för väderspaning och prognosverksamhet. Under 1990-talet byggdes, på medel från bl.a. Nordiska Rådet, ett Nordengemensamt nät för presentation av väderradar upp, benämnt NORDRAD.

• Under 1990-talet moderniseras och byter FÖ-tjänsten namn till ScadaCom